Våra rädslor gör att vi begränsar i våra liv. Det är inte alltid man är medveten om sina rädslor. Men när man väl upptäcker dem och gör något åt dem känner man sig friare. En av mina stora begränsningar har varit min hundrädsla. Rädslan har suttit i min kropp, gjort mig spänd, orolig, vaksam. Den har påverkat min andning och min astma. Orsaken till min hundrädsla är att jag som liten bevittnade när min kompis blev biten i näsan så att blodet sprutade. Det var i alla fall så jag minns det. Jag satt bredvid henne i ett fönster och grannen kom förbi med sin tax som hette Doddo. Vi ville klappa taxen, men den ville tydligen inte den. Sedan den dagen då jag var runt 5 år har jag varit rädd för hundar. Rädslan har inneburit att varit tvungen att vara uppmärksam på om hunden i lägenheten bredvid var ute i gången när jag kom hem, så att mamma fick hjälpa mig in. I syaffären regerade en hund som jag förstås också var rädd för, vilket gjorde att när var med mamma och handlade garn eller tyg fick hon fösa bort hunden och sätta mig på disken. När jag gick hem från skolan var jag väldigt uppmärksam på om hunden i huset på hörnet var ute i trädgården och skällde. Om den var det, gick jag långa omvägar. När jag var ute och gick och mötte någon med hund tvingade rädslan mig att byta sida för att kunna fortsätta gå. Så har hundrädslan styrt hela mitt liv. När jag i 10-års ålder blev allergisk mot hundar var jag oerhört lättat. Eller kanske var det rädslan som gjorde mig allergisk!?!? Efter det kunde jag “skylla” på min allergi för att slippa gå hem till kompisar som hade hund. Väldigt praktiskt. Detta gjorde att jag aldrig fick lära känna hundar och utmana mig själv och min hundrädsla. Hundrädslan har med andra ord begränsat mitt liv väldigt mycket och det är först idag som jag kunnat släppa den, tack vare min fyrfota vän Sigge och hans matte som successivt lärt mig att närma mig honom och vara mindre rädd och istället bli mer trygg tillsammans med honom.
Sigge är en stor hund och en mycket klok och väluppfostrad hund. Genom att umgås med Sigge har jag lärt mig förstå hundar lite bättre. Min andning är lugnare och min kropp blir mindre spänd och rädd. Det är en härlig känsla att slippa gå omvägar när jag möter hundar, slippa fråga dem jag ska besöka om de har hundar. Slippa vara orolig och rädd. Genom att släppa en av mina rädslor känner jag mig friare <3 Sigge poserar vid bäcken där han bor.
Sigge och jag kastar boll mitt i vintern.